-
Jag lever
Nog för att jag var orolig, och kanske till viss del fortfarande är, så var det ”ingen fara” enligt Farbror doktorn. Helt normalt. Ja det var ju skönt. Några månaders uppehåll, dags att komma tillbaka. Lite nya krafter, lite mer……
-
En liten knöl
Ja, inte vet jag något om den. Mer än att den är där. Kan va’ vad som helst. Kanske något. Kanske inget. Kanske något mittemellan. ”De lägger in mig på ronden” sa dem och ringer senare i veckan… Vem vet.…
-
Från ’stödgrupp’ till normalisering
Jag skrev nyligen ett inlägg i en NPF-grupp, där jag reagerade på ett annat inlägg om mat och morgonrutiner: Föräldrar som ger sina barn Billys panpizza, Gorbys, munkar eller kanelbullar (för att nämna några exempel) för att få dem att…
-
Work, work
Blö. Hela grejen med den här platsen för mig att rensa hjärnan känns … blö. Jag har inte tid att skriva. Jag vet inte vad jag vill skriva. Jag känner mig oförmögen att ta några beslut. Jag vill vara personlig,…
-
Motgång på motgång
Tänk att man kämpar på. Ändå. Trots allt. Trots att det aldrig ”vänder”. Det hade kunnat vara annorlunda ändå. Jag hade kunnat ge upp för länge sen. Kasta in handduken och helt och hållet gå ner i ett slags förfall.…
-
Sjuk igen…
Jaha, vad tog det? Tre veckor innan man blev sjuk, igen? Nästan exakt på dagen då jag blev sjuk förra året. Och aldrig kom tillbaka till jobbet. Samma känsla, tryck i bröst, andfådd. Trött. Segt, gul-grönt-grått slem och hosta. Det…
-
Att bara jobba… lite lagom
Inte helt enkelt att bara ”jobba tillräckligt mycket”. Gränsen för vad som är tillräckligt och vad som är överdrivet mycket är väldigt suddig, i alla fall för mig.
