Igår var det söndag. 25 maj.
Ett litet ”B” syntes i kalendern som hänger på väggen. Jag har tittat på den många gånger, men inte riktigt registrerat vad det nedklottrade ”B”:et skulle stå för.
Efter några dagars… dålig stämning hemma, så pratade jag och Ida – min sambo – med varandra igen, om än lite trevande så som man gör efter en tids ’dålig stämning’.
Vi pratar om att hon ska åka iväg i veckan och jag ser då på kalendern och noterar detta ”B” igen, går fram och frågar henne ”Vad är det här för B som vi skrivit?”, tittar på namnet – Urban. Inte känner väl vi någon Urban?
Sen ser jag det. ”Mors dag” – Oh shit, tänker jag. Jag säger högt:
– Nä men! Det är ju mors dag idag, GRATTIS!
Och så dunkar jag handen i ryggen på Ida.
Och så var vi tillbaka på dålig stämning igen.
Fuck.
Lagom panikartat inombords. Vi firar ju förvisso inte så mycket högtidsdagar, men MORS-FUCKING-DAG, den känns viktig.
Så, det blev en godispåse som plåster på såren. Och mycket riktigt, nu är stämningen bättre än dagen innan.
Och det där ”B”-et, det var ett halvbra ritat <3