En dopamintrött pappas bekännelser
Blö. Hela grejen med den här platsen för mig att rensa hjärnan känns … blö. Jag har inte tid att skriva. Jag vet inte vad jag vill skriva. Jag känner mig oförmögen att ta några beslut. Jag vill vara personlig, men vill inte blottlägga min familj. Det är ju ett problem, när man vill skriva … Läs mer
Tänk att man kämpar på. Ändå. Trots allt. Trots att det aldrig ”vänder”. Det hade kunnat vara annorlunda ändå. Jag hade kunnat ge upp för länge sen. Kasta in handduken och helt och hållet gå ner i ett slags förfall. Men det gjorde jag inte. Jag sitter här och tycker att det är jobbigt ibland, … Läs mer
Jaha, vad tog det? Tre veckor innan man blev sjuk, igen? Nästan exakt på dagen då jag blev sjuk förra året. Och aldrig kom tillbaka till jobbet. Samma känsla, tryck i bröst, andfådd. Trött. Segt, gul-grönt-grått slem och hosta. Det är ett tecken på att sådana här fysiska arbeten inte fungerar för mig. Jag håller … Läs mer