Författare: adhdpappan
-
En liten knöl
Ja, inte vet jag något om den. Mer än att den är där. Kan va’ vad som helst. Kanske något. Kanske inget. Kanske något mittemellan. ”De lägger in mig på ronden” sa dem och ringer senare i veckan… Vem vet.…
-
Från ’stödgrupp’ till normalisering
Jag skrev nyligen ett inlägg i en NPF-grupp, där jag reagerade på ett annat inlägg om mat och morgonrutiner: Föräldrar som ger sina barn Billys panpizza, Gorbys, munkar eller kanelbullar (för att nämna några exempel) för att få dem att…
-
Sådan far, sådan son – eller?
Så, snart fyller Arvid 3 år. Han har börjat prata ordentligt (alltså, mycket) och han härjar och röjer. Allt i sin ordning. Liten men högljudd, för att uttrycka det lite milt. Sedan finns det några tendenser… som man inte vet…
-
Work, work
Blö. Hela grejen med den här platsen för mig att rensa hjärnan känns … blö. Jag har inte tid att skriva. Jag vet inte vad jag vill skriva. Jag känner mig oförmögen att ta några beslut. Jag vill vara personlig,…
-
Motgång på motgång
Tänk att man kämpar på. Ändå. Trots allt. Trots att det aldrig ”vänder”. Det hade kunnat vara annorlunda ändå. Jag hade kunnat ge upp för länge sen. Kasta in handduken och helt och hållet gå ner i ett slags förfall.…
-
Sjuk igen…
Jaha, vad tog det? Tre veckor innan man blev sjuk, igen? Nästan exakt på dagen då jag blev sjuk förra året. Och aldrig kom tillbaka till jobbet. Samma känsla, tryck i bröst, andfådd. Trött. Segt, gul-grönt-grått slem och hosta. Det…
-
Att bara jobba… lite lagom
Inte helt enkelt att bara ”jobba tillräckligt mycket”. Gränsen för vad som är tillräckligt och vad som är överdrivet mycket är väldigt suddig, i alla fall för mig.