En dopamintrött pappas bekännelser
Jag skrev nyligen ett inlägg i en NPF-grupp, där jag reagerade på ett annat inlägg om mat och morgonrutiner: Föräldrar som ger sina barn Billys panpizza, Gorbys, munkar eller kanelbullar (för att nämna några exempel) för att få dem att komma upp ur sängen och gå till skolan. ”Det är det enda som funkar!” Det … Läs mer
När jag växte upp så kallades jag ibland – eller ofta – för ”Damp-Robert”. Det var kul att reta upp mig så jag började ”dampa” loss, så att säga. Detta minns jag när jag gick i grundskolan. Många raster där jag sprang efter folk, kastade saker och så vidare. Men vad jag inte minns, var … Läs mer
Så, snart fyller Arvid 3 år. Han har börjat prata ordentligt (alltså, mycket) och han härjar och röjer. Allt i sin ordning. Liten men högljudd, för att uttrycka det lite milt. Sedan finns det några tendenser… som man inte vet vad som är vad. Är det en normal 2,5-åring? Eller är det ett första tecken … Läs mer
Jaha, vad tog det? Tre veckor innan man blev sjuk, igen? Nästan exakt på dagen då jag blev sjuk förra året. Och aldrig kom tillbaka till jobbet. Samma känsla, tryck i bröst, andfådd. Trött. Segt, gul-grönt-grått slem och hosta. Det är ett tecken på att sådana här fysiska arbeten inte fungerar för mig. Jag håller … Läs mer
Men det här med att vara pappa är ju nytt, helt nytt. Jag vill inte vara som min pappa var, men märker ganska ofta att jag är sådan. Hastiga utbrott, orimliga reaktioner på småsaker.
Inte helt enkelt att bara ”jobba tillräckligt mycket”. Gränsen för vad som är tillräckligt och vad som är överdrivet mycket är väldigt suddig, i alla fall för mig.
Finns det forskning på föräldrar med NPF? Ja, men inte mycket. Otroligt lite. Märkligt, när så många vuxna (ca 3% av Sveriges befolkning) har ADHD/AST.
Ookej. Sedan Arvid föddes har min alkoholkonsumtion sjunkit. Ja, jag kan illustrera med en graf: Hur som, det som är av intresse är ju att Arvid har lärt sig säga just ”öl” och ”pappa” i en mening. Vilket leder mig till en härlig vistelse till City Gross nyligen då jag och Arvid skulle handla och … Läs mer
Igår var det söndag. 25 maj. Ett litet ”B” syntes i kalendern som hänger på väggen. Jag har tittat på den många gånger, men inte riktigt registrerat vad det nedklottrade ”B”:et skulle stå för. Efter några dagars… dålig stämning hemma, så pratade jag och Ida – min sambo – med varandra igen, om än lite … Läs mer